En bild säger mer än tusen ord va?

ännu ej publicerad i någon av regionens tidningar men jag tar stolt tillfället i akt och presenterar min bror

En fantastisk röd fest...

Så här lycklig var jag verkligen under hela kvällen!

Värdinneparet

Toastmaster och dj Musik-enligt-Jerry-Jerry gjorde ett superjobb!

Rött Rött Rött..

Vinnaren som var bäst röd, Herr "Omar" Olle

...och mitt favoritband "The Louis Cyphre Band" gjorde en enastående spelning!!! TACK!

Fler bilder finns att se på: http://www.storstrut.org/albums/red_party-2007-03-10/

Tack Erik för alla jättefina bilder! :)

En röd fest...

Kom på årets roligaste fest den 10 mars.. :)

Vad det än var för rövarhistoria köpte hon den inte...

...löd texten på djungeltrumman då jag och Joakim råkade bli ertappade på Pustervik i fredags...

Tack!!!

Tack alla mina underbara vänner för alla fina presenter på min 30-årsdag. Jag har spelat sönder mina fingrar på den nya gitarren...som jag härmed döper till...rödahunden! "Popmuffa för röda hundar" (min gamle gitarr heter Nelson efter flodhästen och min ukulele heter Kosmoskatten, jag kommer snart ha ett helt zoo)

Är en 30-årskris idag samma som för 30 år sedan?

Ja då blev man till slut 30 år (den 9:e januari). Nu tillhör jag ”den andra sidan” säger de som vet. Det känns spännande. Att vara på den andra sidan, som inte jättemånga som jag känner befinner sig på. Det känns ju som ett privilegium plötsligt. Jag har inte haft någon 30-årskris de senaste dagarna, i så fall har jag haft kris de senaste åren - väl förberedd alltså. Mitt liv som 30-åring kanske ser lite mer ut som en 20-årings ibland bara. Jag bor på en luftmadrass, inneboende i ett kollektiv, jag har tills nu jobbat på vikariat, jag är singel och jag har inga barn, inget huslån, inget körkort, inget sparkapital (däremot en hög summa CSN lån). Jag springer ute på klubbar, pubar och spelningar var och varannan dag. Är det livet för en 30-åring år 2007? Jag pratade med min mor om att fylla 30. Hon fyllde 30 år 1976 (ett år innan jag föddes). Så här såg hennes liv ut då: Hon och pappa hade varit gifta i 6 år, med en son på 5 år (min storebror), de bodde i en hyresrätts-trea i Helenelund/Sollentuna och hade båda fast jobb inom kommunen, en bil. Jag frågade om mamma hade 30-årskris? Hon skrattade och sa ”nääää” sånt hade jag inte tid med. Hon menade att hon inte kände sig mer gammal för att hon fyllde 30 och att hon inte ens minns att hon firade sin födelsedag. Men hon menar att idag är man som 30-åring mycket yngre än man var då. Det stämmer ju.

I Fredrik Lindströms nya program ”världens modernaste land” berättade han att i Sverige bor 40 % i singelhushåll, och i Stockholm är det hela 60 % vilket gör Stockholm till världens singeltätaste stad. 53 % säger in en enkät att de känner sig ensamma. Vad håller vi på med? Hur blev det så här? Varför lockar inte kärnfamiljen längre? Tror man att gräset är grönare på andra sidan? Vill vi inte stadga oss? Jag vet att jag vill, men jag är rädd. Rädd för förändringar, rädd för att det bara ska förstöra så mycket annat som man har. Rädd för att det ska gå åt pipan en vacker dag. Rädd för att bli sårad. Man känner ju sig inte ens vuxen, och i detta samhälle blir det ju inte enklare när ingen får bostad och fast jobb längre, när alla pluggar sjuhundraelva år på högskola och ska hinna med en karriär innan man skaffar barn, och man kan nätdejta 100 stycken i månaden om man vill. Val, val, val, lyckas, lyckas, lyckas, status, status, status, måste ha. Det är inte lätt, det tar längre tid att växa upp idag. När Mamma var som jag hade hon en 5-årig son och jag skulle bli till samma år. Kände hon sig vuxen? Det gjorde hon förmodligen. Det var ju så på den tiden. Bli Mamma vid 24 års ålder var fullkomligt normalt. Idag ligger medelåldern på 31 år eller nåt. Ibland så undrar jag om det inte var bättre på 60-talet. Allting var bättre på 60-talet. Då valen var färre, då man var nöjd med mindre. Undra om det var så.

Vad är det vi ska hinna med innan vi blir vuxna då? Resa? Göra karriär? Finna oss själva? Leka av oss? Festa? Nä, detta är ju saker som pågår hela livet, inte bara till en viss ålder. Jag kommer alltid att resa, göra karriär, finna mig själv och aldrig leka av mig och definitivt festa. För om man slutar med allt det, så är ju livet mer eller mindre slut. Varför ska man, barn, villa och Volvo vara tråkigt för? Jag gillar att vara omgiven av människor så varför inte? Man får ju så mycket mer att roa sig med dessutom. Och barn är ju inget hinder, jag ser det som en resurs i framtiden. Någon som kan hjälpa en med jobbiga saker när de växer upp. Någon att prata med när de växer upp. Kan man inte föda ut färdiga tonåringar? Hehe. Ärligt talat så är jag inte rädd för det kommande helt och hållet. Någon sa, det är mellan 30 och 40 som det händer mest saker i ens liv, det går inte att jämföra med perioden mellan 20 och 30. Man får väl hoppas att det är så då. Jag hoppas bara att alla andra också vågar sluta vara rädda och faktiskt satsar på tvåsamheten, och till slut kanske tresamheten och ser det hela som ett äventyr och inte ett öde. Det blir ju trots allt vad man gör det till. Då tror jag vi skulle känna oss mindre ensamma. Jag tror att alla vill egentligen. Kan vi inte ge varandra en chans?

Bild från min 30-årsdag på puben Skål

all i need is L O V E

Ja så var den äntligen här, Hannelis ipod nano RED 4 GB, som kombinerad julklapp/födelsedagspresent från mamma och pappa. Den är nu fylld med Beatles och annat bra i genren, och den är RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD.. ja ni fattar va? ;) Och så skänkte jag pengar till Röda Korset dessutom. Hundra bra anledningar till att få en ipod tycker jag.

Happy New Year!

Nyårsaftonsgänget: Jag, Jessica, Jessica och AnnaKarin slog de lurviga på två ställen under kvällen och vi hade väl en okej nyårsafton, verken mer eller mindre. Men maten vi fick var såååååå god, läs själva och låt munnen vattna.

Förrätt: Västerbottensoppa med halstrad pilgrimsmussla och stekt svamp, brödmuffins
Varmrätt: Helstekt hjortfilé med potatis och rotfruktskaka, madeirasky och haricort verts
Efterrätt: Choklad och nougatmousse med karamelliserade nötter och bärkompott

Goodbye 2006, Hello 2007

2006 har varit ett skapligt år, i alla fall bra mycket bättre än 2005 var. Dock hoppas jag ändå på att 2007 blir snäppet bättre!

Vilka var mina förväntningar inför 2006 och hur blev det egentligen?

Få ett bra jobb – JA!!!! T.om. 2 stycken
Finna kärleken – Fail! Hahaha, inte ett dugg
Lösa familjekrisen – Fail! Nej, den blev väl egentligen värre
Åka på en kul semester – Ja, jag var faktiskt på två kul semestrar :)
Brorsan får jobb och flyttar hem – Delvis Fail! Fast jobb fick han, men flyttade hem gjorde han inte, dock flyttade ju jag
Gå ner 8 kilo – Big Fail! Hahaha, jag gick snarare upp i vikt under detta år
Börja träna – Fail! Det hände ju INTE
Starta en kör med Johanna och co – Fail! Nej, men jag flyttade ju faktiskt till Göteborg
Arbetslös – Delvis Fail! Bara 4 månader av året
Hjärtekrossad – Fail! Nä jag var aldrig riktigt kär för att bli hjärtekrossad

Det var inte många rätt på den listan!

Utvärdering av år 2006, då hände detta:

-Jag fyllde 29 år
-Jag lärde känna min kära vän Joakim
-Jag var kock på inspelningshelgen i Dalarna
-Jag var med i en tidningsintervju om arbetslösa akademiker
-Jag fick jobb på GöteborgsPosten
-Jag flyttade till Göteborg
-Jag var på stadsweekend i Barcelona med tjejerna
-Jag var på en av de bästa konserterna: Navid Modiri & Gudarna
-Jag hade en sommarromans
-Jag flyttade in i två kollektiv
-Jag badade mer än jag gjort på flera år
-Jag var på min kusins bröllop i Finspång
-Jag fann en ny god vän: Erik
-Jag fann mitt stammishak: Skål!
-Jag åkte till Brighton och träffade Paul
-Jag gav upp hoppet om kärleken
-Jag sa nej till ett förstahandskontrakt
-Jag fick nytt jobb på Volvo IT (som dock börjar i januari-07)

Förhoppningar inför 2007

-Att det inte ska bli alltför jobbigt att fylla 30
-Att jag ska trivas på mitt nya jobb på Volvo IT
-Att jag ska lära känna nya trevliga människor på jobbet
-Att jag lyckas byta min lägenhet i Sollentuna mot en i Göteborg
-Att jag ska börja träna och gå ner 10 kilo ;)
-Att jag ska bli kär
-Att jag ska återvända till Liverpool
-Att vi faktiskt kommer iväg på mammas 60-årsresa

Vi får väl se hur mycket som stämmer vid nästa års utvärdering! Jag hoppas lyckas bättre denna gång!

GOD JUL

Nu drar jag till Masjävland och öppnar paket och äter korv med släkten. God Jul allihop!! :)

Jag är för ung för det här...

Julfest med jobbet... *stön* tänker ni. Det bådar ju bara för katastrof och intriger. Jo, så kan det vara till viss del. I kvällens fall var det karaoken som tog över hela julfesten. Men varför är det alltid vissa, samma människor som ställer sig där och skrålar? Det är alltid de som inte kan sjunga som sjunger mest! Jag håller för öronen. De dominerar, de tar över, de vill synas och stå i centrum. De låter ingen annan komma fram. De spexar och det är kul i början. Efter 2 timmar av samma skrikande röster tröttnar jag. Jag går hem med onda, skärande öron, och med ett liggunderlag (!) rikare från tomtesäcken, oändligt trött. Jag är för ung för detta! Medelårders som skrålar i karaokemikrofoner, jag fyller 30 snart, men är såååååå ung. Så skönt att känna den känslan ändå. Jag har 15 år kvar tills jag skrålar i en karaokemikrofon på företagsjulfesten. Yippey! Nu ska jag sova! Godnatt!

Mina favoritBeatleslåtar

Ja hur lätt är det egentligen att sålla ut den allra bästa Beatles låten? Jag vill härmed säga att det vore en grovt brott! Det finns ingen låt som är den bästa. Däremot, går det att sålla fram några låtar som är bättre än andra, men det är inte heller lätt! Många faktorer spelar in: sinnesstämning, sönderspelade låtar, vilka som är roligast att spela på gitarr osv. Listan kan bli lång. Jag har ändå lyckats sålla ut de tjugo låtar som är mina favoritlåtar just NU. Jag behåller rätten att säga just NU. Det kan lika gärna ändras nästa vecka om så är. Detta är i alla fall vad jag kom fram till, utan inbördes ordning!

You Won't See Me (Rubber Soul)
Wait (Rubber Soul)
If I Fell (A Hard Day's Night)
Help! (Help)
You're Going To Lose That Girl (Help)
I Need You (Help)
Oh! Darling (Abbey Road)
I'm A Loser (Beatles For Sale)
I'll Follow The Sun (Beatles For Sale)
I'll be back (A hard days night)
Anna (Go With Him) (Please Please Me)
A Day In The Life (Sgt. Pepper's Lonely Heart Clubs Band)
While My Guitar Gently Weeps (The Beatles White Album)
Happiness Is A Warm Gun (The Beatles White Album)
Julia (The Beatles White Album)
Cry Baby Cry (The Beatles White Album)
All I've Got To Do (With The Beatles)
Till There Was You (With The Beatles)
You Really Got A Hold On Me (With The Beatles)
Revolution (1967-1970)

Lyssna och Njut! :)

Hanna & Joakim weekend

Henriksberg igår när Bonnie & Clyde spelade var min vän Jerry dj emallanåt. En kväll vi sent kommer att glömma!


Inte utan sin Mamma?


Två vänner & Jerry


Joakim & Jag


En randig & Erik



Joakim, Jag & Nyman


High Five!


Jag, Jerry & Joakim


Jag & Joakim


Star of the night, Jerry Boman himself!

Jag fick en utskällning...av Ingvar Oldsberg!

Ja, på väg från jobbet till puben Skål med min arbetskollega Mattias blev vi båda stoppade på gatan av en lagom berusad Ingvar Oldsberg. Han skällde ut mig för att jag inte ledde min cykel över ett övergångsställe utan rätt över gatan. Men han var dock trevlig och tog i hand och berättade att han varit på premiären av Bergakungen, den nya biografen i Göteborg. Dock var det mycket hysteri och en riktig kass tillställning enligt Ingvar, och de fick enbart Italiensk sallad, vilket gjorde att han och hans amerikanska sambo gick och åt på restaurant istället. Han var noga med att jag låste min cykel och frågade vart jag bodde någonstans. Vi tänkte bjuda med honom på en Guiness på Skål, men han skulle åt andra hållet. Han tyckte det var för fullt där inne, haha. Mycket trevlig Ingvar. Jag såg honom djupt i ögonen då han sa att jag skulle ringa honom imorgon, haha. Nu sover jag gott efter stans 2 bästa Guiness. Godnatt

Satsumas, clementin, mandarin, vitamin...???

Ja vad sjutton!? Jag åt min första "någonting" för denna säsong ikväll. Men vad är det egentligen för skillnad mellan dem? Wikipedia säger:

Mandarin är en sötaktig mindre typ av citrusfrukt. Mandariner har i allmänhet kärnor, men clementinen är en framtagen variant av mandariner som saknar kärnor. Beroende på källa påstås frukten ursprungligen komma från antingen Mauritius eller Kina. Mandariner slutade importeras till Sverige för 30 år sedan men blandas fortfarande ofta ihop med satsumas och clementiner.

Satsuma är en sorts citrusfrukt som har sitt ursprung i Japan där den heter "unshū mikan". Den är ungefär lika stor som en mandarin men är i allmänhet kärnfri.

Clementinen är den vanligaste formen av citrusfrukt i Sverige. Det är en förädlad variant av mandarin som saknar kärnor. Fruktköttet är mycket saftigt och frukterna är lätta att skala. I Sverige importeras clementiner från Spanien och Marocko under höst och vinter.

Jaha, vart man klokare på det eller? Jag tror att jag åt en...clementin? åtminstone var den mycket saftig och lätt att skala, kom ihåg det! :) fast nä? det fanns ju kärnor i! Fast mandariner med kärnor slutades ju importeras till Sverige för 30 år sedan? I'm lost, haha. I för sig stod det att Satsumas "i allmänhet" var kärnfria. Men å andra sidan minns jag gånger då den orangea lilla citrusfrukten har exploderat av kärnor. Visst känns det som att det är vanligare att man får kärnor i än inte i? Kärnornas hämnd helt enkelt, they're back!

Åldern har ingen betydelse...

...fick jag ett konkret exempel på igår när jobbet var på Oktoberfest. Snyggaste "mannen" på stället (tyckte jag) blev uppkallad på scenen för att fira sin 50-årsdag. 50 år!!! Ok han såg ut att vara runt 35, men så var han faschinerande 50 år gammal. Då fick man ändå lite hopp, hehe. En annan som skulle fira sin 40-årsdag såg 10 år äldre ut än 50-åringen dessutom. Det gick lite fniss runt i publiken tror jag.

Nedräkning till min 30-årsdag: 2 månader och 13 dagar...

Drömsoffan

Ja fatta vilken fin soffa för endast 600 kr jag hittade på ungefär 2 minuter när jag steg in på loppisen. *njuta*. Den är skön också! :)

Tack Ulrika och Medhi och Bror för ni hjälpte mig att bära upp den alla 4 trappor!

Nya Lyan

Här är mitt nya provisoriskt möblerade rum i Vasastan där jag kommer tillbringa min närmsta tid framöver.

Foto: Jerry Boman

Lördag morgon 07.30

Hur ofta går man igenom centrala Göteborg 07.30 en lördagmorgon? Jo om man är på väg till jobbet, som jag var nu. En stor kaffe latte on the go, promenerandes. Ganska folktomt, ganska öde. Total misär.. Skräpigt. Är det så här det ser ut i stan innan städbilarna varit framme? Katastrof. Människor... Människor sovandes på spårvagnen med huvudet på väg ner i golvet. Ung flicka med gårdagens smutsiga partykläder. Uteliggare. Fulla människor med kostymbyxorna nerhasade vid knäna och skrynklig skjorta. Människor med huvudet hängandes långt ner i knät. Ångest. Riktig Ångest. Vad tänker dom? Hur mår dom? Varför har de hamnat här? Vad är egentligen värst? Ångest från igår? Eller ångest för en 9 1/2 timmars arbetsdag framför en? Jag tror jag väljer det senare alternativet trots allt. Jag har det nog ganska bra, även om jag är trött och allmänt hängig. Göteborg vakna!

Sena konserter va fan, jobbar inte alla imorgon?

Konsterter i all ära. Jag älskar konserter. Men varför, varför envisas alla artister och band alltid att börja spela så sent? Här står det insläpp kl 20, då kan man räkna minst en timme framåt och lite till. Men inte 4 timmar va?! Och när man dessutom ska upp och jobba dagen efter? Man får gå efter 3 låtar för att hinna med spårvagnen hem (eftersom det är vardag) och man får dessutom betala nattaxa på 30 kronor för att klockan råkar vara efter 12! Kom igen Göteborg, hur många åker hem efter 12 på en vardag? Jo ganska många. Det är ändå ganska många som vill vara ute och njuta av vardagen och gå på konserter. Men snälla banden, snälla artiser, snälla arrangörer, se för fasiken till att spelningen börjar lite tidigare! Jag tror alla hade blivit gladare i längden. Och skyll inte på att "folk har ju inte hunnit komma", se till att folk för fan lär sig och komma i tid! ändra på rutiner. Se till att folk fortfarande kan njuta av konserten och fortfarande komma hem under bra omständigheter! Konsertliv ska inte betyda en trött och bakfull dag på jobbet dagen efter. Nej, jag tycker att det ska kunna lösa sig ändå! Godnatt världen, bakis-och-trött-imorgon-på-jobbet-Hanna-bara-för-att-man-råkade-vilja-se-
Daniel-Lemma-som-ändå-inte-var-särskilt-bra