tisdag 13 november 2007

Edinburgh is for tourists, Glasgow is for people...

...så sa skottarna vi träffade i Glasgow. Och nog kunde vi förstå varför. Glasgow fungerade som en avslappnad stad med sköna pubar och sköna människor, bra shopping och man kände sig rätt så hemma sådär. Edinburgh däremot var mycket turistisk jämförelsevis. Många japaner med kameror och många turistshoppar, lite gamla stan över det hela. Men det var såååååååååååå fint, Edinburgh alltså! Lite svårt för att hitta de där bra pubarna som vi ville tror jag men.. Resan var i alla fall helt fantastisk! Det berodde mycket på grund av resesällskap och nya trevliga bekanta. Här är vad som bjöds i urval:

*Superman suite, toast med marmelad, mulet väder, snygga stövlar, Starbucks, kiltar, Beatleslåtar, trubadur, pints, ale, säckpipor, fish’n chips, mackor, bussresor, kyla, Archibald Jack Higgins, en lägenhet som inte haft en spis på ett år, mcCondoms, rökig whiskey, Paddy & Mack, Guiness red, antastning, stolta irländare, dans, lasagne, katedraler, slott, Oneill's, kanelsprit,..

tisdag 6 november 2007

Mina bästa konsertminnen!

Jag satt och funderade på alla konserter som jag gått på genom åren och det blir ganska många. Jag har ju faktiskt sett många av mina allra största idoler ändå! Några som dock satt sina spår extra är följande:


New Kids on the Block (Globen -88)

Brainpool (Gröna Lund -95)

Supergrass (Studion Stockholm -95?/Roskilde -97)

12 timmar 70-tal (Kristinebergs IP -96, för ynka 350 kr!!!)

Boney M, Gloria Gaynor Björn Skifs och Blåblues, Harpo, The Kinks, Nationalteaterns Rockorkester, Nazareth, Pugh Rogefeldt, Sister Sledge, Gilbert O'Sullivan, Uriah Heep, Van Morrison.

The Who (performing Quadrophenia, Earls Court/London – 96)

Björk (Fryshuset -97?, Vattenfestivalen -98)

Beck (Roskilde -97)

Doktor Kosmos (StjärnJerry Teater i Vasastan -97)

Black Sabbath (Roskilde -98)

Kraftwerk (Roskilde -98)

Lee Hazelwood (Lollipopfestivalen -98)

Kenta Gustafsson (Restaurangernas dag, Kungsträdgården -98)

Hansson & Karlsson (Nalen -98)

Madonna (Drowned World Tour Barcelona -01)

Björn Skifs (Eriksberghallen -04)

Mikael Ramel (Big Ben pub Stockholm -05)

Jojje Wadenius (Mosebacke -05)

The Rolling Stones (Ullevi -07)


Och fler blir det... :)

onsdag 24 oktober 2007

Recension – Musikbeskrivning av Pink Floyds ”Atom Heart Mother” (1970)


Atom Heart Mother är ett 23:51 minuter långt experimentellt orkesterarrangemang som består utav sex sammanhängande teman. Varje tema ger en egen unik tillfredställelse där det bästa från varje tema tas vara på och återkommer genom låten som en helhet. Låten är ett vackert stycke med inslag av bluesiga gitarrer, psykedeliska strukturer och det mäktiga alstret av en orkester. Denna skiva representerar en evolution, en ny cykel i Pink Floyds musik. De har tagit sina psykedeliska idéer och förenat med klassiska instrument som trombon, horn, melotron, bas, fiol, en kör och några diskreta rocktendeser i gitarrsolo och lite trummor.

Låtens första tema är Father’s Stout som är ett myller av förbryllande bastoner i några oroliga sekunder innan blåsinstrumenten vräker in med en stagnerande känsla med tromboner och horn som leder oss in på en spännande resa. Det ryser i kroppen. Hysteriska trumpeter med fanfar sammansmälts ut i ett trippande, harmoniskt samspel av blås som tar oss vidare till den ståtliga temamelodin. Temats pampiga slagkraft gör en stark, mäktig och ett mod skapas. När fanfaren mynnar ut, tar ett motorljud med oss vidare på resan och vi förenas med det pampiga huvudarrangemanget i Breast Milky. Utmynningen sker i ett vackert fiolspel med en blippande orgel i ett glatt men tragiskt stycke. De mäktiga trummornas rytmer skapar ett tempo som får kroppen att ryckas med. Som en vinande fågel svävar bakgrundsljudet och kompletteras av ett gitarrsolo som stagnerar mer och mer explosivt och psykedeliskt. Fanfar, pamp, stålighet och en körs ökande stämma för oss framåt mot det genomgående, enorma, tills lugnet tar över.

Den söta kören i Mother Fore sjunger korta toner som låter hysteriskt brilliant. Musiken tar oss ner för backen och en fin kvinnlig stämma för oss sakta ner till en dröm nära havet, där vi sluts upp med kosmos och kliver in i en ny dimension av ljus. Kören är vacker, så vacker och harmonisk som får en nästan att somna för en sekund. Men höjdpunkten är crescendot med melotron och bas som spelar ledsamt i bakgrunden, mycket fridfullt och känslosamt. Kören förändras efter ett tag efter gitarrsolot och blir mer explosiv och psykedelisk, då den manliga basen kompletterar den kvinnliga stämman i ett lekande samspel. Den underbara melodin på fiol repeteras och expanderar in i hela orkestern och till slut förenas med strängar, horn och kör. Orgeln tar oss iväg på en märkligt avbrytande färd och man börjar känna lugnet igen.

Det känns som att en ny låt börjar i Funky Dung. Elpianos funkiga toner ackompanjeras av den dristade gitarren som gör ett intensivt försök att glänsa och den progressiva rocken spetsar det lunkade pianospelet. Denna del är konstigare i och med att kören återkommer med någon form av skattande och funderingar växer om det mer otäckt eller löjligväckande, ”Ratatika, tsssaa, raba tjaaa”. Carmina Burana associationer skapar skräck och sinnet börjar känna aningens obehag. Förvirringen är nu total. Men då kommer trummorna och nu känns det, att temat är på väg tillbaka. Pampigare än någonsin drar det iväg och flyger upp mot skyn och styrkan, glädjen och modet kommer tillbaka igen. En känsla av rikedom och lycka uppstår. Det pampiga stora stannar upp och glider sakta med vingarna ut och hamnar i en djup dvala. För en sekund tror man att cirkeln är sluten då Pink Floyd åter igen överraskar. Gnisslande ljud och en känsla av stress panorerar hela världsbilden och nu känns en närvaro, som inte funnits där tidigare. Ett skrik, ett eko, som jagar. Ett sjukt psykedeliskt eko skapar yrsel och en viss panikkänsla tar över den fysiska existensen. Något kommer emot, vi störtar. Ligger nu stendöd på marken. Plötsligt väcks vi av en fin melodi, ett igenkännande sorl av toner och fioler. Sakta vaknar sinnet till liv och nu känns det. Temat. Temat är här igen och ger kraft.

Det pampiga temat är tillbaka i Mind Your Throats Please. En otroligt konstig sektion följer med unika syntar, melotron och keyboard spel av Rick Wright. Lugnet i gitarren och trummorna går över till en sorglig melodi och det kaotiska slirandet återgår till en blandning av ångest och bitvis förväntan för något. Körernas stärkande eko med draghjälp från det pampiga temat i Remergence kämpar och drar fram igenom dunklet och visar rätt väg igen. Fiolens stämma skuttar vacker över orkestern där det sista trumspelet totalgör låtens slutliga klimax tillsammans med ett perfekt pampigt slut.

Atom Heart Mother är mer ett verk än en låt. Inte bara strukturen förändras, utan även sinnesstämningen. Den går från rädd till glad och det hela modifieras med körens ovanliga sångsätt i en värld av atmosfäriska och experimentella passager. Detta är en älska-hata situation och stycket måste höras för att skapa sig en egen uppfattning. Jag kan se detta stycke spelas på en grön klippa vid havet av en symfoniorkester, på mitt framtida bröllop, då vore lyckan total. Atom Heart Mother är ett praktexempel på 70-talets progressiva rock och är den mest konstnärliga platta Pink Floyd har gjort. Därför förtjänar den en hedersplats i denna genres historia.

lördag 8 september 2007

Pubrunda hallelulja


Pubrunda med arbetskamrater och kompisar. Vi började på Andra långgatan och gick upp mot Linnégatan och körde en dricka på varje pub. Ungefär en halvtimme på varje ställe, ett jäkla tempo, men vi höll faktiskt det väldigt bra. På bilden var vad jag drack. Det kunde ha blivit mer och länge än de cirka 6 timmarna vi höll på, men jag skyller på att min gäst ville åka hem, haha. Vi hade en otroligt trevlig kväll vilket måste göras om. Dessa 19 pubar i ordningen var planerade, men vi hoppade över en och annan på slutet:
Min bror och jag
Kings Head
Kellys
Sejdeln
Café Publik
Rover
Notting Hill
The Beefeaters inn
Prinsen
La Sombrita
Linnéterassen
Linnés Kök och Bar
Rumpan Bar
Barflugan
Istället
1252
Karlssons Garage
Cross Kitchen
Bitter

Som sagt, en riktigt lyckad (och dyr!) kväll!

torsdag 6 september 2007

M*U*S*I*K*L*Y*C*K*A

Ikväll började jag min kvällskurs på Universitetet "Pop, Rock och det moderna samhället" (numera 15 poäng). Det betyder en hel klass full av musiknördar där jag får diskutera Beatles, Stones, Dylan, Cash, Mitchell, The Who, och allt annat som är gott här i livet i 18 härliga torsdagar framöver. Två inlämningsuppgifter och två hemtentor i musikhistoria, musikanalys, musiklyssning, subkulturer och annat. Kursen kommer definitiv att innehålla Flamingokvintetten ;). Har jag hamnat i paradiset på jorden? Läraren Lars Lilliestam som också skrivit en del av kurslitteraturen är otroligt inspirerande och cool. Han är Beatlesfan, gammal proggare, såg Jimi Hendrix -67 och började spela i popband -65. Han vill gärna att gruppen skall lära känna varandra men efter som det är en kvällskurs och vi bara ses en gång i veckan föreslog han "men då går vi väl ut och dricker bärs efter lektionen om två veckor!". Jag säger det är en lärare i min smak! Klassen i sig består ju såklart av alla typer: besserwisser, journalist med jobbig röst, jättesöt kille, en totalt underlig människa, ett gammalt Hep Stars fan som numera jobbar på tullverket, student i astrofysik, en arbetslös tejplimmare, en ukulelenovis, en annan Volvo IT konsult, och så jag förstås! En hel bunt med sköna människor som jag älska och störa mig på de närmsta månaderna. Och kaffet kostar bara 3 spänn! Längtar redan tills nästa torsdag! :)

Dagens resultat: Läkarens test sa att jag inte har någon depression, och bara på gränsen till ångest. Goda nyheter. Jag klarar mig alltså med kortisonspray för näsan! :)

tisdag 7 augusti 2007

Another Skål in paradise


Det var flera veckor sedan jag var på mitt stammishak Skål. Så nu när semestern led mot sitt slut tog vi en reunion där. Gissa om bartendern Kent hade saknat att spela Beatles för mig ;)


Åsa, brorsan och Louise


Julia och Viktor

I can get satisfaction

Rolling Stones konserten var fantastiskt bra och Mick Jagger överraskade med att prata imponerande mycket svenska till oss. Vilken enorm energi han har som 64-åring! Och fortfarande en snygg rockstjärna! Den uppblåsta tungan vill jag ha hängande från min balkong!!!

tisdag 31 juli 2007

10 tjejer på Gotland!

Ja då har Gotlandsveckan passerat och vem kunde tro att 10 tjejer skulle kunna hålla ihop i en lägenhet med en dusch?! Det gick faktikst ohyggligt bra och vi hade en toppenvecka! :) Veckan innehåll i stort: "Det som händer på Gotland, stannar på Gotland", roadtrip, färja, "upp och hoppa, skaka rumpa", Markoolio, Brats, Klick-fest, Munken, Halmstadbekanta, läppglans, Gutekällaren, McDonalds, Raukar, Fårö, Hångel, Olycka, kärlek, "I'm so nasty", drickaspel, Sanning & Konsekvens, Grillning, Per Gessle, shopping, fiskgryta, blåst, von Essen, regn, foton, soledgång, sms:ande, lummelundagrottan, hemlängtan, förfest, australiensare, frukostar, filtar, scarves, outlets, kullerstenar, klackar, nattamat, nattbesök, kryckor, solande, daquries, reor, ambulans, systembolag, apotek, glass, pizza, bakfylla och mycket mer.

Bilder i urval




tisdag 10 juli 2007

Semester

Kosmos är på semester på i Dalarna i ett par veckor. Själv är jag på semester i Stockholm, sen bär det av till Norrköping, Göteborg, Gotland och sen tillbaks till Göteborg.

onsdag 4 juli 2007

Mitt nya hem


Äntligen har jag fått ett alldeles eget hem. Richertsgatan 16 i Johanneberg är min nya adress. jag har inte fått in så mycket möbler ännu, men det kommer senare i sommar. Åh vilken lycka! :)

tisdag 1 maj 2007

Idag röd...

Idag röd är en bra film av Stieg Trenter, men också temat för idag. 1 maj, arbetarklassens dag. Första majtåget i Göteborg var långt och dagens slogan löd "Stoppa borgarna, i papperskorgarna". De fina, söta arbetarna går där och håller stolt i sin flagga och kämpar och hoppas. Det är underbart! Internationalen ekar fortfarande i mitt huvud. Idag är jag stolt. Idag är jag röd.

måndag 26 mars 2007

En bild säger mer än tusen ord va?


ännu ej publicerad i någon av regionens tidningar men jag tar stolt tillfället i akt och presenterar min bror

tisdag 13 mars 2007

En fantastisk röd fest...

Så här lycklig var jag verkligen under hela kvällen!
Värdinneparet
Toastmaster och dj Musik-enligt-Jerry-Jerry gjorde ett superjobb!
Rött Rött Rött..
Vinnaren som var bäst röd, Herr "Omar" Olle
...och mitt favoritband "The Louis Cyphre Band" gjorde en enastående spelning!!! TACK!

Fler bilder finns att se på: http://www.storstrut.org/albums/red_party-2007-03-10/
Tack Erik för alla jättefina bilder! :)

söndag 18 februari 2007

En röd fest...

Kom på årets roligaste fest den 10 mars.. :)

tisdag 23 januari 2007

Vad det än var för rövarhistoria köpte hon den inte...


...löd texten på djungeltrumman då jag och Joakim råkade bli ertappade på Pustervik i fredags...

Tack!!!

Tack alla mina underbara vänner för alla fina presenter på min 30-årsdag. Jag har spelat sönder mina fingrar på den nya gitarren...som jag härmed döper till...rödahunden! "Popmuffa för röda hundar" (min gamle gitarr heter Nelson efter flodhästen och min ukulele heter Kosmoskatten, jag kommer snart ha ett helt zoo)

lördag 13 januari 2007

Är en 30-årskris idag samma som för 30 år sedan?

Ja då blev man till slut 30 år (den 9:e januari). Nu tillhör jag ”den andra sidan” säger de som vet. Det känns spännande. Att vara på den andra sidan, som inte jättemånga som jag känner befinner sig på. Det känns ju som ett privilegium plötsligt. Jag har inte haft någon 30-årskris de senaste dagarna, i så fall har jag haft kris de senaste åren - väl förberedd alltså. Mitt liv som 30-åring kanske ser lite mer ut som en 20-årings ibland bara. Jag bor på en luftmadrass, inneboende i ett kollektiv, jag har tills nu jobbat på vikariat, jag är singel och jag har inga barn, inget huslån, inget körkort, inget sparkapital (däremot en hög summa CSN lån). Jag springer ute på klubbar, pubar och spelningar var och varannan dag. Är det livet för en 30-åring år 2007? Jag pratade med min mor om att fylla 30. Hon fyllde 30 år 1976 (ett år innan jag föddes). Så här såg hennes liv ut då: Hon och pappa hade varit gifta i 6 år, med en son på 5 år (min storebror), de bodde i en hyresrätts-trea i Helenelund/Sollentuna och hade båda fast jobb inom kommunen, en bil. Jag frågade om mamma hade 30-årskris? Hon skrattade och sa ”nääää” sånt hade jag inte tid med. Hon menade att hon inte kände sig mer gammal för att hon fyllde 30 och att hon inte ens minns att hon firade sin födelsedag. Men hon menar att idag är man som 30-åring mycket yngre än man var då. Det stämmer ju.

I Fredrik Lindströms nya program ”världens modernaste land” berättade han att i Sverige bor 40 % i singelhushåll, och i Stockholm är det hela 60 % vilket gör Stockholm till världens singeltätaste stad. 53 % säger in en enkät att de känner sig ensamma. Vad håller vi på med? Hur blev det så här? Varför lockar inte kärnfamiljen längre? Tror man att gräset är grönare på andra sidan? Vill vi inte stadga oss? Jag vet att jag vill, men jag är rädd. Rädd för förändringar, rädd för att det bara ska förstöra så mycket annat som man har. Rädd för att det ska gå åt pipan en vacker dag. Rädd för att bli sårad. Man känner ju sig inte ens vuxen, och i detta samhälle blir det ju inte enklare när ingen får bostad och fast jobb längre, när alla pluggar sjuhundraelva år på högskola och ska hinna med en karriär innan man skaffar barn, och man kan nätdejta 100 stycken i månaden om man vill. Val, val, val, lyckas, lyckas, lyckas, status, status, status, måste ha. Det är inte lätt, det tar längre tid att växa upp idag. När Mamma var som jag hade hon en 5-årig son och jag skulle bli till samma år. Kände hon sig vuxen? Det gjorde hon förmodligen. Det var ju så på den tiden. Bli Mamma vid 24 års ålder var fullkomligt normalt. Idag ligger medelåldern på 31 år eller nåt. Ibland så undrar jag om det inte var bättre på 60-talet. Allting var bättre på 60-talet. Då valen var färre, då man var nöjd med mindre. Undra om det var så.

Vad är det vi ska hinna med innan vi blir vuxna då? Resa? Göra karriär? Finna oss själva? Leka av oss? Festa? Nä, detta är ju saker som pågår hela livet, inte bara till en viss ålder. Jag kommer alltid att resa, göra karriär, finna mig själv och aldrig leka av mig och definitivt festa. För om man slutar med allt det, så är ju livet mer eller mindre slut. Varför ska man, barn, villa och Volvo vara tråkigt för? Jag gillar att vara omgiven av människor så varför inte? Man får ju så mycket mer att roa sig med dessutom. Och barn är ju inget hinder, jag ser det som en resurs i framtiden. Någon som kan hjälpa en med jobbiga saker när de växer upp. Någon att prata med när de växer upp. Kan man inte föda ut färdiga tonåringar? Hehe. Ärligt talat så är jag inte rädd för det kommande helt och hållet. Någon sa, det är mellan 30 och 40 som det händer mest saker i ens liv, det går inte att jämföra med perioden mellan 20 och 30. Man får väl hoppas att det är så då. Jag hoppas bara att alla andra också vågar sluta vara rädda och faktiskt satsar på tvåsamheten, och till slut kanske tresamheten och ser det hela som ett äventyr och inte ett öde. Det blir ju trots allt vad man gör det till. Då tror jag vi skulle känna oss mindre ensamma. Jag tror att alla vill egentligen. Kan vi inte ge varandra en chans?


Bild från min 30-årsdag på puben Skål

onsdag 10 januari 2007

all i need is L O V E

Ja så var den äntligen här, Hannelis ipod nano RED 4 GB, som kombinerad julklapp/födelsedagspresent från mamma och pappa. Den är nu fylld med Beatles och annat bra i genren, och den är RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD.. ja ni fattar va? ;) Och så skänkte jag pengar till Röda Korset dessutom. Hundra bra anledningar till att få en ipod tycker jag.


måndag 1 januari 2007

Happy New Year!

Nyårsaftonsgänget: Jag, Jessica, Jessica och AnnaKarin slog de lurviga på två ställen under kvällen och vi hade väl en okej nyårsafton, verken mer eller mindre. Men maten vi fick var såååååå god, läs själva och låt munnen vattna.

Förrätt: Västerbottensoppa med halstrad pilgrimsmussla och stekt svamp, brödmuffins
Varmrätt: Helstekt hjortfilé med potatis och rotfruktskaka, madeirasky och haricort verts
Efterrätt: Choklad och nougatmousse med karamelliserade nötter och bärkompott