Funderingar...

Ja hur ofta sitter man inte och grubblar va? Den senaste tiden har mitt liv förändrats ganska drastiskt (i och med nytt jobb och flytten till Göteborg) vilket kanske fått en att släppa på lite hämningar, rutiner och trygghet och istället försöka leva för varje dag, en dag i taget. I för sig, vikariat och kollektivboende i 3:e hand under begränsad tid kanske bidrar till att man inte riktigt kan ta saker för givet heller ;).

Ta det här med jobb till exempel. Varför låter vissa ett jobb styra hela ens liv för? sin privata tid. Det finns alltför många människor i denna värld som låter jobbet styra deras liv. Att inte kunna vara ute och roa sig eller stanna uppe sent eller ta ett glas vin, bara för de ska upp och jobba dagen efter?! Ska det alltid vara så då? Ska man avstå från det som egentligen förgyller ens liv bara för man kanske fick en lite trött dag på jobbet dagen efter? Och speciellt nu på sommaren?! NEJ TACK! Man lever fasiken här och nu, och inte bara för helgen. Rutin och trygghet i all ära, men tar man sitt jobb på så stort allvar att vänner och nöjen och intressen får lida, då tycker jag inte att det är sunt längre. Jag vill aldrig ha det så. Jag blir sur på folk ibland. Folk är tråkiga.

En annan sak som jag skulle vilja börja med, som jag läste någonstans att en person hade sagt. Att varje dag, ska man göra något som man aldrig förut har gjort. Det är en jättecool tanke, men måhända jag är lite för feg för det? Det kanske till och med är svårt att komma på något nytt för varje dag. Det kan ju bli helt galet till slut. Att man går och häller glass på en gubbe eller nåt, för det har jag aldrig förr gjort. Eller tänk om man börjar göra en massa bus och olagliga grejer som man inte provat förut? Haha, nääää.. nån måtta får det vara va?

Fånga dagen. Jag har aldrig riktigt gillat det uttrycket för det känns som att man måste uträtta så mycket på en och samma dag? Men så kanske det inte behöver vara. Okej, kanske ska tänka om.

Carpe Diem då! :)